I mitten av nittiotalet tog jag tjänstledigt från en saco-tidning i Stockholm. Jag var ensamstående med tre små flickor och hade länge drömt om att bo i Frankrike under ett år, damma av gymnasiefranskan och få mer tid över tillsammans med barnen.
För barnen blev omställningen till det franska skolsystemet till en början närmast chockartad, men de vande sig snart vid långa skoldagar, drivor med läxor och blev tvåspråkiga på kuppen. För mig var språket inte lika lätt att ta in och när jag en dag plötsligt blev tidningsägare blev den redan komplicerade administrationen ytterligare en prövning. Det tilltänkta året blev tio innan vi återvände till Sverige. Flickorna för att studera och jag för att återgå till jobb som anställd under tio år.
Nu är jag tillbaks i Frankrike med lön som trillar in på kontot utan att jag behöver göra ett skvatt ( mer än att skriva enbart för nöjets skull). Som passionär!