Senaste halvåret har jag besökt Bar sur Loup vid två tillfällen, båda i norrmäns sällskap. To helt forskjellige opplevelser! Första gången tog vi buss från Blvd Wilson i Antibes med byte i Sophia Antipolis och vidare till slutstationen. Trodde att jag förträngt händelsen men drar mig till minnes att det var i samband med Allhelgonahelgen för det mest minnesvärda var den vackert blomsterdränkta kyrkogården som man passerar på väg mot vandringsleden.
” Dit upp ska vi gå”, sa sällskapet glatt och pekade på knappt synliga huskroppar halvvägs till himlen. Det visade sig också att vandringsleden till Gourdon heter chemin du Paradis, Paradisvägen. Visserligen är jag van vid och njuter av långa vandringsleder men roas inte alls av att streta som en bergsget uppför i flera timmar på knaggligt underlag.
Tanken på en härlig lunch i solen på någon av Gourdons härliga krogar höll modet uppe och gav en extra energikick att öka takten när byn visade sig några hundra meter upp. Eftersom jag var först på plats strosade jag runt och inventerade restaurangutbudet men konstaterade till min fasa att det kunde bli svårt att få plats om man inte varit förutseende nog att beställa bord. Då dök äntligen norska sällskapet upp. Att det dröjt berodde på att han på norskt manér haft ´matpakke´ med och mumsat i sig den strax nedanför byn. Ridå.
Om det var ilskan, besvikelsen, hungern eller allt sammantaget som fick mig att jogga ner ska vara osagt men fort gick det och jag lovade mig själv heligt och dyrt att den vandringen hade jag gjort för första och sista gången.
Nästa tur till Bar sur Loup ( eller Le Bar som orten hette fram till 1961) var desto bättre. Förvisso ingen konditionskrävande upplevelse men en sann njutning för smaklökarna. Med bil tar man sig dit på en dryg halvtimma från Antibes i angenäm fart. Vi parkerade vid byns lilla torg några meter från Le Bistro le Donjon inbäddad i solskuggande olivträd och parasoller. Krogen drivs av norska paret Thomas och Kristine Gillespie som haft Le Bar sur Loup som andra hem under många år. Det enda som saknades var en bra krog, berättar Kristine och när tillfälle öppnade sig bestämde de sig för att ändra på den saken. Fram till dess var turistkontoret förlagd i nuvarande restaurangen och lång tid tillbaka en (som krogens namn anger) donjon, med plats för kanoner och logement för soldater.
Här serveras mat lagad med råvaror av utvald kvalitet från närområdet allt efter tillgång och årstid, intygar chef Thomas som fått den statliga utmärkelsen maître restaurateur för erkända yrkeskunskaper och engagemang för att arbeta med färska produkter ”fait maison”, hemlagat. Restaurangen kan också flagga för prestigefyllda vinjetten Gault Millau.
Mr Gourmand valde gårdskyckling i sällskap med murklor stuvade i gult vin, kronärtskockor, bacon och grön sparris från à la cartemenyn och sköljde ner med källarsvalt fatöl. Les Goumandes, bestämde sig för dagens trerätters lunchmeny. 
Krämig mozzarella, äppelchutney, perfekt stekt blodpudding och sallad följd av confiterad anka à l´orange hade varit nog. Men vi kunde helt enkelt inte motstå desserten – en klassisk tarte tatin, äppelpaj med gudomlig kolasås och vaniljglass.
Eloge också till husets rosé på karaff, god och prisvärd, precis som en krog med stil serverar. Inte för inte hamnar Le Bistro de Donjon i topp på Trip Advisors lista.
Och för den som vill röra på sig utan att gå upp till Gourdon räcker en rundvandring upp och ner genom byns gränder — åtminstone för att skaka ner lunchen.
Bra beskrivning av en helt ofrivillig hiking-tur, som i och för sig underlättades av tanken på den kulinariska belöningen. Känner ett häftigt uppvaknande av hunger då du beskriver den aptitretande menyn. Så vilken tur att man befinner sig i Antibes och kan stilla sin hunger på någon av närbelägna krogarna, varav många t.o.m. har stjärnor i Guide Michelin!
Vi hade ju turen att hitta en kanonbra krog snett över gatan. Oscars i ny regi! TACK Lena