Tanken har en lika magisk kraft som citronen

För åtskilliga år sedan råkade jag mer eller mindre snubbla över boken Tänk dig ett bättre liv av Annastina Vrethammar. Sannolikt var det under en snabblunch en höstruskig dag när jag jobbade på en redaktion i centrala Stockholm och barnen var små. För efter långa sköna och pliktfria semesterveckor på resande fot i sydeuropa tillsammans med flickorna funderade jag –  allt oftare – på ett alternativ till ett jobb som krävde min tid och energi på bekostnad av barnens behov av en närvarande förälder. Boken handlade om affirmationer, det vill säga att med tankens kraft förändra sin livssituation i en annan önskad riktning. Föreställningen om ett citronträd på en trapp till ett byhus någonstans i sydeuropa fungerade under flera år som ett mantra under gråkalla och snöblaskiga långa vinterdagar på jobbet och när jag cyklade hem till Söder sena kvällar innan jag gjorde slag i saken, begärde ett års tjänstledighet för att plugga franska på plats.
Men jag väcktes ganska snart ur den romantiska drömmen om citronträdet i Italien och barnens lekar i byn när vi väl hade installerat oss i en lägenhet i Antibes runt hörnet där jag nu tjugotre år senare befinner mig.
Det blev en nästan chockartad upplevelse att kastas in i en kultur som på många sätt skilde sig från vår egen. Barnen minns fortfarande med fasa och förskräckelse första skoldagen då läraren luggade bänkkamraten så hon föll i gråt, och äldsta dottern som lämnat engelska skolan och dess coachande elevsyn vägrade efter första skoldagen i en inhägnad skola sätta sin fot där igen. För hennes del blev det en internationell skola, de yngre fick vänja sig vid det franska skolsystemet.

Det finns mycket att berätta om infasningen och situationer som sedda i backspegeln framstår som betydligt mer dråpliga än den verklighet vi levde i då. Men nu tillbaka till citronträdet.

I somras fick jag ett av döttrarna på besök, redan då med tolv gröna citroner. Efter någon månad blommade det igen som resulterade i ytterligare tre små kartar om det är namnet på dess babyfrukter. Sommaren och hösten fram till dags dato varit extremt torr och solig och därför gynnsam för citronernas mognad, ändå förblev de gröna. I min okunnighet trodde jag därför att det kanske rörde sig om ett limeträd tills jag läste mig till att citroner tar mellan sex till tolv månader på sig att utvecklas till färdig frukt, vanligtvis nio, motsvarande ett mänskligt foster.

Äntligen verkar det som värkarbetet har kommit igång för de blir allt gulare för var dag och snart färdiga att skördas.
Exakt var citronen har sitt ursprung är omtvistat, en del forskare påstår att den påträffats i Indien, Burma och Kina redan fyra tusen år före vår tideräknings nollpunkt. Den var tidigt känd för sina antiseptiska egenskaper och användes som motgift. Vi känner också till att citron fungerat som medicin mot skörbjugg, en vanlig åkomma som drabbade sjömän på grund av c-vitaminbrist.

Själv startar jag dagen med en citronshot på fastande mage. Jag växlar mellan två varianter, ibland tar jag båda.

Gurkmejashot: Blanda en tesked gurkmeja med saften av en halv citron, en knapp matsked olivolja och toppa med några varv med svartpepparkvarnen.

Ingefärsshot: Riv 500 gram oskalad ingefärsrot på grovt järn. Tillsätt 1 liter vatten och värm till 50 grader. Låt svalna minst två timmar och sila därefter bort ingefäran ( går utmärkt att blanda i köttfärsmeten). Tillsätt saften av två citroner och en deciliter honung. Häll upp på rena flaskor som håller sig i kylen minst två veckor, kanske längre men den brukar ta slut efter drygt en.
Tänk dig ett bättre liv – med citron!